Harlekinvaktel (Coturnix delegorguei)

Välkommen till vår artikel om harlekinvaktel (Coturnix delegorguei), en art som lever i delar av Afrika och den arabiska halvön.

I den svenska naturen hittar vi endast den vanliga vakteln, Cotumix cotumix, men om vi tittar runt i världen hittar vi ytterligare fyra arter av vaktel: Japansk vaktel (Coturnix japonica), Harlekinvaktel (Coturnix delegorguei), Stäppvaktel (Coturnix pectoralis) och Regnvaktel, även kallad Svartbröstad vaktel (Coturnix coromandelica).

I den här artikeln kommer vi att ta en närmare titt på harlekinvakteln och bland annat lära oss mer om hur den ser ut, var den bor, vad den äter och hur häckningen går till. Dess vetenskapliga artnamn delegorguei syftar på Louis-Adulphe-Joseph Delegorgue (1814-1850), en fransk jägare och naturforskare som arbetade i tropiska Afrika 1839-1849 och samlade in viktig information om naturen mellan den 30:e och 23:e breddgraden.

Bild av Bernard Dupont

Systematik

Utbredningsområde och habitat

Arten delas in i tre olika underarter som har följande utbredning:

• Coturnix delegorguei delegorguei lever i Afrika söder om Sahara, inkusive ön Madagascar.
• Coturnix delegorguei histrionica lever på ön São Tomé i Guineabukten i västra Afrika.
• Coturnix delegorguei arabica häckar i sydvästligaste Saudiarabien och västra Jemen, och har även rapporterats från Oman.

Harlekinvakteln lever på öppna gräsmarker och i jordbrukslandskap, gärna där det också finns spridda buskar och palmer. Den har observerats upp till 1850 meter över havet.

Harlekinvaktelns utseende

Harlekinvakteln är en liten hönsfågel som blir ungefär 16 cm i kroppslängd.

Jämfört med den vanliga vakteln har harlekinvakteln en mer enfärgad och mörkare brun undersida, och vingarna är smalare.

Harlekinvaktelhanen har ett svart-vitt mönster på huvudet och ett brett, svart fält mitt på sitt bröst. Flankerna är kastanjefärgade.

Harlekinvaktelhonan har en otecknad beige strupe. Hennes nedre bröstområde och buken har en varmare rostbrund färg och saknar svartaktiga fläckar.

Läte

Harlekinvaktelhanen producerar ett läte som påminner om den vanliga vaktelhanens läte, men har en mer metallisk klang.

Föda

Harlekinvakteln äter huvudsakligen frön, framförallt från olika sorters gräs.

Reproduktion

Det finns inte någon speciell häckningstid, utan häckningarna sker oregelbundet och hänger ihop med kraftiga regnfall.

Är harlekinvakteln utrotningshotad?

IUCN har listat arten som livskraftig (least concern). Populationen är stabil och den har ett stort utbredningsområde.